Tillbaka

Nedanstående text spreds som flygblad under manifestationen den 11 september

NATO:s kärnvapen i Europa

Kärnvapen är de mest fruktansvärda bland massförstörelsevapen. När atombombens skapare- vetenskapsmän och tekniker- såg effekten av den första provsprängningen vädjade en grupp av 60 vetenskapsmän till USA:s president att inte använda bomben mot civila. Men det var vad USA gjorde i Hiroshima och Nagasaki 6 och 9 augusti 1945.

Atombomben utvecklades för att förekomma det fascistiska Tyskland. Bomben sattes in mot Japan som ändå stod inför en kapitulation som skulle avsluta andra världskriget i Asien. Med siktet inställt på efterkrigstiden var de två atombomberna också avsedda som en styrkedemonstration gentemot Sovjetunionen som då fortfarande var allierat med USA i kampen mot Hitlertyskland och Japan.

Under det kalla kriget inleddes en intensiv kapprustnings- och inringningspolitik. Från Island via Storbritannien, Frankrike, Holland, Belgien, Västtyskland, Italien, Grekland och ända till Turkiet inringade amerikanska, brittiska och franska kärnvapen de sovjetiska inom Warszawapakten.

Trots att det kalla kriget är över, Sovjetunionen och Warszawapakten upplösta, de sovjetiska kärnvapnen tillbakadragna till själva Ryssland och trots folkrättsliga åtaganden om nedrustning, behåller och utvecklar NATO sin kärnvapenpotential i Europa och globalt. NATO:s centralmakt USA är det enda land i världen som i dag har kärnvapen utplacerade på andra länders territorier. I Europa finns de i Storbritannien, Holland, Belgien, Tyskland och Italien samt i Turkiet.

USA:s kärnvapen i Belgien, Holland, Tyskland, Italien och Turkiet ingår i formationer som har nära anknytning till de ”gästade” staterna. ”Gäst”ländernas piloter tränas att flyga dem så att vapnen, i händelse av krig, kan övergå i respektive lands förfogande. Det är innebörden i ”nuclear sharing”. Nuclear sharing är ett brott mot Ickespridningsfördraget om kärnvapen från 1970, artikel I och II, som förpliktigar alla fördragsparter att inte överföra kärnvapen till eller från andra länder.

Fyra kärnvapenbestyckade franska Tremeraire-ubåtar och fyra brittiska Trident-ubåtar assisterar USA:s fjorton Trident varav åtta ständigt patrullerar världens hav.

Även NATO-länder utan utplacerade USA-kärnvapen, exempelvis Norge, Danmark och alla nya NATO-stater i Östeuropa, deltar i NATO:s planering för en kärnvapeninsats i händelse av krig. Här blir tydligt vad som väntar Sverige i händelse av ett NATO-medlemskap.

Ickespridningsavtalet från 1970 med 188 anslutna länder är ett av de viktigaste internationella avtalen. Det förenar krav om ickespridning av kärnvapen med kärnvapenstaternas löfte att ”i ärligt uppsåt” inleda en nedrustning av kärnvapen. 2005 lyckades USA att sabotera uppföljningskonferensen av detta avtal med att förkasta alla överenskomna praktiska nedrustningssteg. Vi bevittnar i dag hur ickespridning är det enda som intresserar USA, medan man till nästan varje pris slår vakt om de egna kärnvapnen. Men just utebliven nedrustning av kärnvapen och hot mot en rad länder (”ondskans axelmakter”) innebär stor risk för att dessa av USA hotade länder anser att även de måste trygga sin säkerhet med egna kärnvapen.

Kärnvapen är farliga och oacceptabla vapen var än de befinner sig. Den internationella Haagdomstolens yttrande från 1996 om att kärnvapen bryter mot folkrätten gäller samtliga dessa vapen. En bred fredsrörelse i Europa kräver att USA drar tillbaka sina kärnvapen från Europa, att alla länder ratificerar provstoppsavtalet och att nedrustningsförhandlingar inleds enligt Ickespridningsavtalet.

Svenska Fredskommittén 11 september 2006


Tillbaka